The Swedish director delivers a Beckettian theatre of the absurd: fixed frames composed like tableaux vivants, cadaverous faces, mechanical dialogue and gestures, as humanity slides toward a silent, mocking apocalypse.
The Swedish director delivers a Beckettian theatre of the absurd: fixed frames composed like tableaux vivants, cadaverous faces, mechanical dialogue and gestures, as humanity slides toward a silent, mocking apocalypse.
Han låter så lycklig, han låter så glad
Han låter så lycklig, han låter så glad
I våningen ovanför
Hon låter förbannad
Hon låter skitsur
Hon skriker ner till mig
Att jag sabbar allt
Och ska knipa käft
Hon låter förbannad
För att han blev slak 🎵
I våningen ovanför
Hon låter förbannad
Hon låter skitsur
Hon skriker ner till mig
Att jag sabbar allt
Och ska knipa käft
Hon låter förbannad
För att han blev slak 🎵